Frozen Yoghurt

Får jag frästa med lite Frozen Yoghurt?

Jag var precis på Menchies på Queen Anne med maken. Jag har inte testat stället innan men måste säga att jag nu hittat en ny yummi favorit att gå till. Det var supergott!

Mer presenter

En sak som jag har lagt märke till i USA är att man får väldigt mycket av kollegor, vänner och bekanta när man är gravid. Jag har endast köpt en byrå samt lite småsaker till Princess ankomst men inget mer. Vi har fått så mycket grejer att jag haft lite svårt att göra plats för allt här hemma.

Jag har tänkt lite på det här, vad det beror på att alla är så hjälpsamma och sträcker ut en hand. Kanske har det att göra med den amerikanska traditionen att man finns för för varandra för att staten helt enkelt inte är närvarande på samma sätt som i tex Sverige? Hemma har man ju betald mammaledighet, barnbidrag, billig dagis osv. Här finns ju inget av detta och man är lämnad till sig själv, vare sig man har det bra ekonomiskt ställt eller inte. Detta är bara en teori jag har. Men jag måste ändå säga att det får mig verkligen att uppskatta amerikaner som människor när de visar sin uppskattning, vänskap, och stöd under denna tid som jag varit gravid. Speciellt har detta betytt mycket för mig då min familj och mina vänner är så långt bort i Sverige.

I går var ju min sista dag på jobbet och innan jag gick fick jag en bok av min ersättare. Den här boken är skriven sv en person i Seattle. Boken ges även som workshop på det sjukhus jag ska föda och vänder sig till blivande föräldrar. Den handlar helt enkelt om att hitta tid för varandra som par under sen första tiden som nyblivna föräldrar. Mycket intressant! Jag har redan börjat läsa den lite smått.

Maken kom också hem från jobbet i dag och hade av sina kollegor fått två söta outfits till Princess och ett presentkort på Babys R Us!! Nu har vi massor med kredit på den affären vilket är superbra för framtiden. Just nu behöver jag verkligen inget mer… jo förutom en barnvagn men den ska mina föräldrar köpa till oss i present

Sjukhuset

Hallåj!

Lite mycket gravidsnack just nu men tro mig det är det enda som upptar mina tankar för tillfället

I morse hade vi bokat in en s.k. Free Hospital Tour. Jag vet inte riktigt hur det funkar för gravida i Sverige men i Seattle så går det till så här: Först så besöker man ju en klinik där man går regelbundet för att göra check ups och se till att allt är bra med bebisen. Där skriver man oftast in sig runt vecka 9-10 i graviditeten. Efter det så får man en egen förlossningsläkare som man får träffa under hela graviditeten. När man börjar närma sig slutet så brukar de på kliniken uppmana en att träffa så många förlossningsläkare som möjligt (som jobbar på kliniken) för att man ska känna igen alla. Anledningen till detta är för att man aldrig vet vem det är som jobbar jour den dagen det är dags att föda. Jag har ju min doktor som jag tycker är hur bra som helst men när det väl är dags så vet jag inte om hon kommer vara närvarande på förlossningen eller om det kommer vara någon av de andra som jag träffat (och dessvärre inte gillade så mycket).

Inget är ju gratis här i USA som ni säkert vet. Jag har ju turen att vara dubbelförsäkrad, först från mitt eget jobb och sedan från min mans jobb. Så den stora räkningen som sakta men säkert stiger under alla dessa rutinbesök mm kommer våra försäkringar att betala. Kvar återstår en summa som försäkringen inte täcker, jag vet inte hur stor den kommer bli men jag tror inte det kommer vara någon fara. Men tack vare försäkringen så har vi kunnat få den bästa sjukvården så jag är ju såklart väldigt tacksam över att vi både jobbar.

I allafall, i dag så var det ju då dags att gå på en tour till förlossningskliniken. Det är gratis och de brukar rekommendera att man tar touren ungefär 4-6 veckor innan beräknad BF. På förlossningskliniken, så har jag förstått det som, kommer man få hjälp av en nurse (barnmorska?) och sedan läkaren som man då träffat under tiden man varit gravid.

Kl 11 så samlades vi i lobbyn och det var vi plus 5 par till som var lika gravida som mig Tillsammans fick vi information om vilken ingång vi ska ta under vilka tider, vilken våning vi ska åka upp till osv. Förlossningsavdelningen hade superfina rum med badkar och jacuzzi. Efteråt så visade hon oss rummen som man få gå till efter förlossningen och de hade superfin utsikt över downtown Seattle.

Det kändes väldigt verkligt att gå runt där, jag blev nästan lite överrumplad av alla känslor som flög över mig. Snart är det liksom vår tur att ligga där och ta emot bebis. Shit haha

Vi kommer (passande nog) föda på Swedish Hospital som ligger på First Hill vid Seattle downtown

… och här har ni ingången. Tyvärr vågade jag inte fota något inne på förlossningen

Hola!

Hej på er,

Ny vecka nya tag och i dag gick jag även in i vecka 33 av graviditeten. Om bebis inte dyker upp tidigare så ska hon komma om 7 veckor, crazy!

På tal om bebisar, som ni kanske minns från mitt tidigare inlägg så skulle ju jag och Frida ordna en Baby Shower till Anna på söndagen. Så i lördags möttes jag och Frida upp och styrde kosan mot Babys R Us för att köpa lite smått och gott till Annas bebis. Efteråt gick vi och handlade en massa god mat till Baby Showern.

På söndagen så var det då dags. Varken jag eller Frida har gjort något sådan innan så vi fick improvisera lite. Men med facit i handen så tror jag minsann vi gjorde ett bra jobb och på köpet hade vi även väldigt roligt hela helgen med planering och utförande.

Här hade alla anlänt och vi står och minglar lite

Anna i vitt tillsammans med några av våra vänner

Vi beställde även en supergod glasstårta från Baskin & Robbins

En bild på mig en aningens trött, värdinnelivet är hårt

Om två veckor är det dags för min egen Baby Shower…

St Patricks Day

Hmm sa jag inte att vi gillar att fira allt på vårt kontor?

I helgen (imorgon!?) så är det ju som bekant St Patricks Day och det firas ju här i USA. På jobbet gör vi det i dag med – med gröna bagels:-)

Welcome to America!

Aghhh fy vad det regnar! + annat babbel

Tjatja! Kom precis hem från jobbet. I dag fick jag ingen skjus hem av maken så jag fick lov att ta sista bussen (läs: hatbussen) hem. Vi fick ingen varning om regnet i dag. Allt var fine i morse och när det väl var dags att åka hem från jobbet nu i eftermiddag så började det självklart spöregna!! På hatbussen så var det fullproppat med folk, som vanligt, så det var bara att stå… sedan när jag väl är hemma så blir det till att gå upp för jordens största backe (jag vet jag överdriver massor just nu haha) men aggghh allt känns så störigt när det regnar och blir mörkt

Nu väntar jag på maken för tillsammans ska vi gå ut och käka middag. Jag passar på att blogga lite samtidigt som jag tittar på CBS 60 minutes. I dag har de ett reportage om Europernas semestervanor. Dem Amerikanska reportern chockas när hon hör en fransman berätta att han har 5 veckors semester. Ha ha jag saknar Sverige i bland alltså. Tänk vilken lyx ni har det där hemma med flera veckors betald semester, betald mammaledighet i flera månader, och massa annat gött. Här i USA får jag sammanlagt 2 veckors semester per år! Och min mammaledighet: endast 3 futtiga obetalda månader får jag! Vill ni veta vad dagisplats kostar för en tremånaders bebbe: jo runt 2000 härliga dollar (ca 14 000) per månad, aooch – that´s expensive! Inte undra på att så många kvinnor väljer att vara hemma med barn i några år. Det går helt enkelt inte jämt upp om man ska betala så höga dagiskostnader. Speciellt om man har fler en ett barn. Det finns ju såklart billigare alternativ än dagisplats: man kan anställa en dagmamma, eller om man har tur, släppa av bebisen hos någon villig släkting.

Jooo ibland saknar jag Sverige! även om jag tycker om USA för det mesta. De är bara lite U-land ibland, när det kommer till vissa grejjer…

Nä nu ska jag ringa till min man och kolla var han har tagit vägen. Han sitter säkert fast i trafiken, det brukar ju vara regel i den här staden när det börjar regna

 

 

 

Sverige i mitt hjärta eller bara en ursäkt för att inte anstränga mig?

Jag skrev i min presentation på den här bloggen att Sverige och den svenska språket är väldigt närvarande i mitt liv, på olika sätt, precis varje dag.  Det är så närvarande att jag kan glömma bort att jag bor i USA ibland

Jag tycker givetivs att det är helt fantastiskt att jag har Sverige och det svenska språket så närvarande i mitt liv varje dag. Vad vore tillvaron här utan mina svenska tjejkompisar t.ex? De finns här för mig och de förstår framför allt hur det är att vara utlandssvensk med allt det positiva och negativa som det innebär.

Varje dag läser jag  Aftonbladet, DN, och SVD,  jag läser vad som händer ”där hemma” och jag tar del av världsnyheter ur ett svenskt perspektiv (alltid intressant ). Under dagen så lyssnar jag på svenska radiokanaler i min Iphone; jag lyssnar på Knappen och Hakim på NRJ eller på Gerts Värld på Rix FM under de sega eftermiddagarna på jobbet. Jag vet precis vad som spelas på svenska musiklistorna och kan sjunga med i de flesta svenska låtar.

Jag läser bara svenska bloggar och jag googlar på svenska sajter om det är något jag undrar över eller letar information till. På jobbet har jag en bakgrundsbild på Stockholm på min dator.

Jag förstår givetivs att det är en trygghet för mig att hålla fast vid den kultur jag till största del är uppvuxen med. Men på ett annat plan så undrar jag i bland om jag inte bara är jäkligt lat. Jag orkar liksom inte anstränga mig för att läsa Amerikanska dagsstidningar (som the Seattle Times) jag tycker den är ointressant, men kan inte påstå det heller för jag har aldrig gett den en ärlig chans. Alla mina kollegor lyssnar på NPR (National Public Radio) som tydligen har bra reportage om samhällsrelaterade ämnen. Jag lyssnar på svenska dokumentärer på Sveriges Radio istället!!

Hade det varit tvärtom och jag flyttat från USA till  Sverige så hade jag bara umgåtts med andra amerikaner, bara tagit del av amerikanska nyheter och TV osv. En ganska hemsk tanke eller hur?

Ni får gärna dela med er av era erfarenheter kring detta, vad är era erfarenheter?